ANVÄNDS TILL:

Som stötande och apporterande på fasan, rapphöna, kanin och hare. Stöter och kortdriver rådjur med skall. Vissa individer används med framgång som ledhundar på älg. Gör alla slags eftersök med undantag för sådana där älgen skadats på ett sätt som gör att ställande hund krävs. Den kraftiga halsen ger kapacitet för apportering även av förhållandevis tungt vilt som räv.

LÄMPLIG MARKSTORLEK:

Vid stötjakt på rådjur minst 50 hektar. Vid övrig stötjakt minst 25 hektar. Kommer mest till sin rätt på småmarker med täta snår och vassar.

JAKTSÄTT OCH EGENSKAPER:

Vid jakt på småvilt och fågel söker hunden nära framför jägaren och stöter upp viltet inom hagelhåll. Vid stötjakt på rådjur söker hunden självständigt igenom mindre såtar kring vilka förhållsskyttar är utsatta. Kan kombinera stötningen med att driva med skall några minuter. Den jägare som har god grunddressyr på sin hund behöver inte bara fungera som hundförare utan får själv skottchanser på rådjur som noterat hundens närvaro men inte bestämt sig för flykt eller avvaktan. Field spanieln är en aktiv och arbetsvillig hund. Den har samtidigt förmågan att hushålla med krafterna genom att helt kunna koppla av under pauser.

Rasnamnet innebär inte att dessa hundar är specialiserade för arbete på öppna fält. Namnet "field" betecknade från början en spaniel som till skillnad från vattenspanieln jobbade på land. Numera är rasen även en god vattenapportör. Anses lättfostrad och kräver varken hårda ord eller nypor. Ett skäl till att rasen är ganska sällsynt är att den jaktligt mognar sent och därför kräver tålamod.

BAKGRUND:

En mycket gammal ras med England som hemland. Flera andra spanielraser har från början mer eller mindre byggts upp på den. Field spanielns historia saknar inte kynologisk dramatik. Flera gånger har Springer spaniel korsats in för att friska upp den. Försök som gjordes med att korsa in Basset hound höll på att ödelägga rasen. Efter andra världskriget fanns endast fyra mycket närbesläktade exemplar kvar i England. På denna spillra byggdes det rasmaterial upp som finns i dag. I mitten av 1970-talet kom de första till Sverige. De har i liten omfattning används till jakt. Först i slutet av 1980-talet började intresset för jaktprov att vakna.(anm. många fieldar startar i dag på viltspår- och jaktprov, samt används i praktisk jakt)

© Text: Stellan Andersson © Foto: Bengt Wiklund