SITT - STANNA
Målsättningen är att hunden ska sätta sig när du blåser i visselpipan, även om den befinner sig lång ifrån dig. Inlärningen går till så att du först lär hunden sittkommandot med rösten. När detta fungerar kompletterar du med visselpipa och handtecken. Kommendera sitt, blås en signal med pipan, håll armen snett uppåt, framåt med öppen handflata ovanför hunden.

Winterbourne Savage Garden

Ganska snart kopplar hunden ihop dessa signaler och då kan du slopa röstkommandot - sitt och enbart använda pipa och handtecken. Nästa steg är att du går med hunden i koppel, blåser sittsignal och ser till att hunden sätter sig snabbt. Gör den inte det måste du snabbt korrigera den genom att trycka den på baken så att den sätter sig. Samtidigt blåser du sittsignal i pipan. Tag till vana att ha pipan i munnen, annars tar det för lång tid innan du hittar den och fått den på plats. Glöm inte att berömma hunden när den gör rätt. Berömmet måste komma lika snabbt som en korrigering. När du är helt säker på att detta fungerar, är det dags att övergå till träning med okopplad hund. Släpp hunden och låt den avlägsna sig ett stycke ifrån dig. När du nu tänker blåsa sittsignal, se till att du gör det när hunden är vänd emot dig och inte är intresserad av något annat.
Den bör inte heller vara allt för långt bort från dig i början. Blås sitt-signalen samtidigt som du höjer högra armen. Om hunden inte sätter sig, utan bara stannar, går du fram till den och blåser sittsignal samtidigt som du sätter den. Om hunden går emot dig, även om det bara är några steg, går du till den och tar den tillbaka till det ställe den borde ha satt sig. Blås sittsignal och sätt den. Hunden ska alltid sätta sig där den befinner sig när du blåser sitt. Är du konsekvent i din inlärning och aldrig accepterar att hunden slarvar, når du snabbt resultat. Träna ofta "sitt på pipa" när du har hunden nära dig. Du befäster då kommandot, så att det fungerar även på längre avstånd. Tänk på att i slutänden ska sittsignalen få stopp på din hund när det går upp vilt framför nosen. Under början av inlärningen (innan momentet är ordentligt befäst) ska du aldrig kalla in hunden efter ett sittkommando. Gör du det , så kan du få en hund som bara sitter och väntar på att du ska blåsa inkallningssignalen. Uteblir denna är chansen stor att hunden kommer i alla fall. Gå i stället fram till hunden, beröm den och låt den springa iväg med ett "hopp och lek".

INKALLNING
Målsättning med momentet inkallning, ska vara att hunden kommer snabbt när du kallar på den. På jaktprov krävs inte att hunden ska gå runt och sätta sig på din vänstra sida. För att få en säker inkallning, börjar du träna i ett koppel som minst är 1,5 - 2 meter. Sätt hunden, kommendera sitt kvar eller stanna, gå backande från hunden i kopplets längd, med höjd arm, som i sittövningarna.. Stå stilla med höjd arm i några och ge kommandot - stanna. Sänk armen och kalla in genom att blåsa inkallningssignal - två eller flera korta signaler samtidigt som du tar ett par "springsteg" bakåt. När hunden nästan är framme hos dig, sätter du dig på huk och tar emot hunden med "öppna armar", samtidigt som du berömmer mycket. När du börjar att träna inkallning är det bra att använda godis. När detta fungerar, det vill säga att hunden snabbt vill komma till dig, övergår du till att träna med hunden okopplad. Samma utgångsläge, hunden sitter, du backar, kallar in hunden med två visselsignaler och tar emot och berömmer. Ta emot hunden med öppna armar och glöm inte att slösa med berömmet! Öka avståndet successivt till dess att du lugnt kan lämna hunden och förflytta dig ca 20 meter från hunden. Ha inte för bråttom och öka inte avståndet förens du vet att du kan lita på att hunden verkligen stannar.

Winterbourne Northern Star

Har du en hund som är "lätt i baken" är det bra om du varvar med att emellanåt gå tillbaka till hunden, utan att kalla in. Har du däremot en hund som är trög i starten kan du med fördel prova att vända dig om och raskt springa ifrån hunden och blåsa inkallningssignal. När du hunnit så långt i övningarna så att hunden snabbt kommer rusande och inte har en tanke på något annat, lär du den att sätta sig framför dig när den kommer in, eller om du så föredrar, vid din vänstra sida, riktad framåt. Blås sitt, lämna hunden, blås inkallningssignal och när hunden är framme hos dig, blås sittsignal och beröm.
Nästa steg är att hunden ska stanna och sätta sig på vägen in till dig. Gör som innan, men när hunden kommit halvvägs, blås sitt, låt hunden sitta någon sekund och kalla sedan in. Öka antalet stopp och tiden som hunden ska sitta kvar successivt och ha inte för bråttom. Denna övning får du inte göra för ofta, så hunden tappar farten in till dig. Denna kan dock vara en bra övning för att få upp hundens uppmärksamhet. Som du säkert förstår, tar inlärningen av varje moment sin tid. Påbörja inget nytt förens hunden tillfullo behärskar det ni tränat. Det finns inga genvägar!

APPORTERING
De flesta Field spaniels tycker om att bära på saker och det har vi stor nytta av i inlärningen. Förväxla dock inte att bära på favorit leksaken med en korrekt apportering. En korrekt apportering innebär att DU bestämmer när det ska hämtas och vad som ska hämtas. Låt aldrig någon annan kasta saker åt hunden, då det är det bästa sabotage du kan utsätta apportarbetet för. Viktigt är också att aldrig slita något ur munnen på hunden, även om det är dina finaste skor! Hämta istället någon kul leksak och ge denna i utbyte. Under träning ska du använda en dummy i lagom storlek. Börja med att testa om hunden visar intresse för den. Låt hunden busa lite, hoppa efter den och kasta sedan iväg den. Om hunden villigt och glatt springer och hämtar den och sen kommer tillbaka med den till dig ska du berömma mycket.

Ta inte dummyn direkt, utan låt hunden "svansa runt" dig och vara stolt med dummyn i munnen. Släpper den dummyn på marken så ska du inte göra någon affär av det, så här i början. Det kan annars medföra att hunden inte vill komma till dig och lämna av. Vi vill ju att hunden ska komma in med samma fart och glädje som när den rusar ut efter dummyn.

Winterbourne Wild West

Efter några gånger med denna lekträning, håller du hunden i halsbandet, kastar iväg dummyn och när denna just har tagit mark, släpper du hunden och kommenderar - apport. Om hunden inte vill komma tillbaka till dig med dummyn, utan springer iväg med sitt "byte", blåser du inkallningsignal i pipan. Har du tränat inkallning ordentligt, kommer hunden. När hunden är ordentligt tänd på att springa efter dummyn och kommer tillbaka med den, stegras träningen med att du blåser sittsignal samtidigt som du kastar iväg dummyn. Du bör ha hunden kopplad till en början eller hålla den i halsbandet för nu ska den stanna kvar och invänta apportkommando innan den får lov att springa iväg.

Winterbourne Halloween Pumpkin

Ta inte dummyn direkt, utan låt hunden "svansa runt" dig och vara stolt med dummyn i munnen. Släpper den dummyn på marken så ska du inte göra någon affär av det, så här i början. Det kan annars medföra att hunden inte vill komma till dig och lämna av. Vi vill ju att hunden ska komma in med samma fart och glädje som när den rusar ut efter dummyn. Efter några gånger med denna lekträning, håller du hunden i halsbandet, kastar iväg dummyn och när denna just har tagit mark, släpper du hunden och kommenderar - apport. Om hunden inte vill komma tillbaka till dig med dummyn, utan springer iväg med sitt "byte", blåser du inkallningsignal i pipan. Har du tränat inkallning ordentligt, kommer hunden. När hunden är ordentligt tänd på att springa efter dummyn och kommer tillbaka med den, stegras träningen med att du blåser sittsignal samtidigt som du kastar iväg dummyn. Du bör ha hunden kopplad till en början eller hålla den i halsbandet för nu ska den stanna kvar och invänta apportkommando innan den får lov att springa iväg. Skulle hunden trots allt rusa iväg innan du har hunnit ge ditt kommando, så gör inget drastiskt. Låt hunden hämta dummyn och ta emot den som vanligt. Träna lite mer på "sitt på pipa" utan apportering och vid nästa apporteringstillfälle är du lite mer skärp så det inte händer igen. Har du en ivrig hund, hämtar du dummyn själv tre av fyra gånger. Med detta tränar du hundens stadga, så inte hunden tar för givet att den får apportera varje gång du kastar.

SUCH Winterbourne Search for Tomorrow

Det är nu dags att låta hunden lämna av dummyn sittande framför dig. Du har ju redan lärt hunden att sätta sig framför dig vid inkallningsträningen, den enda skillnaden är att hunden nu har en dummy i munnen. Tänk på att alltid låta hunden hålla i dummyn en stund innan du säger - loss. Använd aldrig godis när du tränar apportering. Det bidrar bara till att våra matglada field spaniels spottar ut apporten för att få godiset. Att få sin hund att apportera korrekt och varje gång är det svåraste momentet i jaktträningen. Använd fantasin och gör övningarna till en positiv upplevelse för hunden och framför allt, tappa inte tålamodet! För att få hunden fast för kastad apport, sittande på håll, kan du blåsa sitt när hunden är en bit ifrån dig. Kasta apporten så att du själv befinner dig mellan den och hunden. Då har du chans att kunna stoppa hunden, ta den bestämt tillbaka till utgångspunkten, blås sitt signal och hämta dummyn själv. Har du korrigerat hunden får den aldrig apportera, dvs. få sin belöning.

Om du inte hinner med när hunden rusar iväg och tar apporten, kom ihåg att aldrig bestraffa hunden med apporten i munnen. Ta emot dummyn och gå tillbaka och träna "sitt på pipa". Från och med nu ska du alltid blåsa sittsignal innan du kastar iväg något. Fasthet på kastad apport när hunden är ute och söker, tränar du på samma sätt. Se till att hunden har uppfattat kastet och att du själv befinner dig mellan hunden och apporten. Du kastar apporten samtidigt som du blåser sitt. Tre av fyra gånger hämtar du själv apporten.

DIRIGERING VÄNSTER - HÖGER
Sätt hunden och gå ca 10 meter ifrån den. Kasta en apport till vänster och en till höger om dig. Blås när du kastar. Skicka nu hunden att hämta den apport du kastade först, dvs. den till vänster. Använd handen och kroppen för att visa åt vilket håll hunden ska gå. Den vill förmodligen gå efter den senast kastade apporten (den högra). Stoppa då hunden med sitt signalen och få den på andra tankar. Du bestämmer vilken apport som ska hämtas! Får du inte stopp på hunden, tar du emot apporten som vanligt, tränar mer på "sitt på pipa" och gör övningen lite enklare nästa gång. Prova tex. med att minska avståndet och var tydligare i ditt kroppsspråk. Variera sedan kasten, så att hunden ska hämta till höger och ibland till vänster . Hunden ska alltid hämta den som du kastade först. Den apport som blev överhämtar du själv. När allt fungerar så kan du successivt öka svårhetsgraden. Ha dock inte för bråttom.

DIRIGERING UT - BORT IFRÅN DIG
Gå med hunden kopplad och lägg en dummy på marken. Vänd sedan helt om och gå tillbaka ca 20. Sätt hunden framför dig, så att hunden har ryggen mot dummyn. Kommendera apport samtidigt som du visar med båda armarna uppåt, framåt. Hunden ska nu göra helt om och springa och hämta dummyn. Stegra så småningom svårhetsgraden genom att tex. att själv lägga ut dummyn utan att hunden ser det. Hunden lär sig att det alltid finns något att hämta i den riktning du visat. När hunden lärt sig detta kan du prova det som kallas "klockan". Du lägger ut apporter och skickar hunden att hämta på klockan 9, 12 och 15.

Winterbourne Halloween Pumpkin

APPORTERING I VATTEN
Börja med att kasta apporten i strandkanten, därefter i vattenbrynet, så hunden måste blöta tassarna för att nå den. När det fungerar ökar du avståndet ut i vattnet. När hunden har fått sådan vattenvana att du kan träna lite svårare apportering ska du kräva av hunden att den går rakt ut i vattnet. Annars är det lätt att du får en hund som och springer runt och "tramsar" för att hitta det bekvämaste stället i strandkanten att gå i ifrån. När du sagt apport är det den snabbaste och rakaste vägen ut som gäller! Avlämningen ska ske utan att hunden först skakar sig. Detta uppnår du genom att till en början möta hunden i vattenbrynet. Stegra svårigheten genom att ta emot längre och längre upp på land. Kasta aldrig pinnar eller andra föremål från naturen när det tränar apportering. Om inte hunden lyckas lokalisera apporten eller fågeln är chansen stor att hunden kommer in med tex. ett näckrosblad eller ett vasstrå istället.

Fieldstar Santana of Winterbourne

FÄLT
Hunden ska vara väl igenomarbetad i de tidigare momenten innan sökträningen startar. Du bör börja träningen på ett viltfattigt område. Gärna ett långt, öppet fält med någon form av avgränsning, tex. skogskant eller dike, i sidled. Använd dig av kommandot "ut och sök". Field spanieln ska söka i ett sicksack mönster och detta tränar du in genom att själv röra dig själv sicksack på fältet och visar samtidigt med kroppsrörelser åt vilket håll du vill att hunden ska gå (dirigeringsövningar från apporteringen).
Tänk ut en mittlinje genom att ta sikte på något i fjärran. Rör dig själv åt vänster, visa med handtecken åt vänster och få hunden med dig. När hunden passerar dig vänder du åt höger, visar med handtecken år höger och ser till att hunden också vänder osv. Gå inte för ut för långt från den tilltänkta mittlinjen till en början. När du har hunden under kontroll utökar du avståndet innan du vänder hunden. Så småningom övergår du till att röra dig rakt fram på mittlinjen och dirigerar ut hunden åt sidorna. Hunden ska dock aldrig vara längre bort från dig än ca 20-25 meter, dvs. så att vilt reses inom skotthåll i framtiden. När träningen övergår till områden där det finns vilt, förstår du varför stoppsignalen är så viktig. När hunden stöter vilt utsätts den för stora frestelser och det är inte alls ovanligt att den vill förfölja viltet. Detta kan undvikas genom att inte gå för fort fram med träningen, utan att momentet är ordentligt befäst innan man går vidare med träningen. Försök också att "ligga steget före" och var beredd med sitt signalen när hunden stöter (reser) något.

Winterbourne Halloween Pumpkin

Försök att läsa din hunds beteende när den söker och närmar sig vilt. Detta gör att du kan vara beredd och har större möjligheter att få stopp på den. Skulle hunden "gå ur hand", korrigerar du den på samma sätt som när du tränar sitt på pipa. Tänk på att ta det varlig så inte hunden sammankopplar tillrättavisningen med att den stött vilt. Det är bara att inse att man har gått för fort fram i träningen och ta några dagars intensivträning på sitt på pipa när du inte har vilt i närheten. Får du inte stopp på din hund på gräsmattan, får du definitivt inte när den stöter vilt! Du ska också lära din hund att söka i buskar och snår. Detta gör du genom att i början själv gå in i snåren och uppmuntrar hunden att gör det samma. När du ser att hunden villigt går in i tätningarna övergår du till att dirigera in den. Träna sök i motvind.

SLÄPSPÅR
Bind fast en fågel eller kanin i ett snöre. Markera spårets början genom att dra apporten fram och tillbaka på startplatsen (skottplatsen). samt lägga ut några fjädrar eller pälstussar i samma områden. Dra sedan rakt fram ca 50 meter och släpa apporten efter dig. Se till att den har markkontakt hela tiden. Lägg apporten (utan snöre) i spårslutet och gör en stor lov på tillbakavägen, så du inte går i spåret. När du nu släpper hunden på spåret så använder du lämpligast en spårlina. Fäst linan i halsbandet (ej i stryplänken) och se till att spårlinan ej är tilltrasslad. Visa med handen på spårstarten och kommendera lugnt "spåår". När hunden visar intresse, uppmuntrar du med ett lugnt "bra".

SU(u)CH SV-04 Ridgetor Bubbling Water

Stör inte hunden när den försöker reda ut vad som doftar i backen. Hunden går förmodligen väldigt sakta till en början, men farten kommer så snart hunden lärt sig vad det är fråga om. Bli inte orolig om hunden går vid sidan av spåret. Vi kan inte veta exakt var vittringen ligger, men det vet hunden. Skulle hunden börja sicksacka i spåret så stå lugnt kvar tills du ser att hunden har spåret igen. Då uppmuntrar du med ett "braaa, spååår". Sedan är du tyst och följer hunden. Det är viktigt att du även här lär dig läsa din hund och vet när den har spåret. Lär dig läsa din hunds signaler i alla lägen! När hunden blivit säker på att spåra kan du släppa den så fort att du ser att den har spåret. Lägg spårlinan dubbel runt halsbandet, utan att knäppa fast haken, och släpp sedan ena delen på linan, så att den löper ut från halsbandet. Gå tillbaka till spårets början och invänta hunden för avlämning av viltet. När detta fungerar slutar du med linan och släpper hunden lös på spåret redan ifrån början. Öka svårighetsgraden genom att göra spåret längre och dra apporten i naturliga bukter. Observera att apporteringen måste vara ordentligt befäst innan du börjar att träna släpspår. Träna släpspår i medvind.