Vår ras - Field spanieln är en ras som passar utmärkt till att spåra skadat vilt. De är utrustade med ett mycket gott luktsinne och ett ett lämpligt temperament. Som aktivering är viltspår helt överlägsen i mitt tycke. Hunden får inte bara fysisk motion utan får även använda sina hjärnceller. Oavsett om man tränar sin field för den praktiska nyttan av att ha en pålitlig eftersökshund eller bara för nöjes skull är ändå grundträningen den samma. Denna sida gör inte anspråk på att vara något fulländat lexikon i hur du ska få en framtida viltspårchampion. Tanken är att försöka få dig som fieldägare, att prova på och upptäcka glädjen att arbeta tillsammans med din field!

Lycka till med träningen!

Den praktiska nyttan av en viltspårtränad hund

På våra vägar är det tyvärr nästan omöjligt att förhindra att vilt skadas i trafiken eller skadskjuts under jakt. För att inte orsaka djuren onödigt lidande krävs att djuret snabbt upphittas och avlivas på ett "humant" sätt.

Vår svenska lagstiftning är mycket strikt vad gäller tillgång till en kvalificerad eftersökshund vid jakt. Det vill säga en hund som är särskilt tränad i att spåra upp skadat vilt. För att få avlossa skott mot levande mål måste man enligt lag och god jaktetik ha tillgång till lämpligt eftersöksekipage senast 2 timmar efter skottet.Detta gäller bla.för all klövviltjakt!

Klicka på den här länken för att läsa vad som står i Jaktlagen (1987:259)

Vätterbygdens Blossom Girl med stolt husse Bengt Lantz

Utrustning som behövs innan du startar träningen

• Sele eller brett halsband och lina (5-6 m lång).
• Blod (vilt- eller nötblod)+ något att droppa/stämpla blod med.
• Snitslar (i papper som förintar sig själva eller i plast som fästes på klädnypor och naturligtvis återanvänds).
• Klöv av älg eller rådjur, fastknuten i snöre som du vid spårläggning knyter fast runt midjan.

Sele / halsband

Det finns massor av selar i olika modeller och material på marknaden.

Själv föredrar jag en sele i läder med mjuk stoppning, men jag har på senare tid även provat att spåra med ett brett halsband. Helt klart smidigare och billigare! Tänk dock på att ha ett särskilt halsband vid spårarbetet, då hunden med tiden lär sig associera viss utrustning med vissa aktiviteter. Även typen av halsband är viktig. Använd ett brett halsband gärna med foder och INTE av strypmodell. Vilket du och hunden trivs bäst med, sele eller halsband, måste ni nästan prova er fram till själva.

Spårlina Spårlinan bör vara 5 - 10 meter och helst vara i ett material som är ganska styvt och blankt. Detta för att inte linan ska fastna i vegetationen eller slå knut på sig själv.

Det finns även här många olika modeller att välja mellan. Den lina jag använder är av plast/PVC och i mitt tycke idealisk för ändamålet. Den trasslar inte och kan inte "slå knut" på sig själv. Enda nackdelen med denna lina att den kan bli något stel vid kallt väder

Blod

Förr kunde man köpa eller beställa nötblod på vilken livsmedelsaffär som helst, men i och med utbrottet av mul- och klövsjuka kom striktare bestämmelser från Jordbruksverket, läs mer här. Numera måste man söka tillstånd för att få inköpa och handha blod från tex. nöt. Det är dock inte svårt att ansöka och få tillståndet. Du hittar en länk till ansökan här:http://www.sjv.se/download/SJV/blanketter/Djur/ovriga_djur/D153.PDF Djurkroppar eller delar av djur, inklusive slaktbiprodukter och blod från andra djurslag än sådana som hålls av människa(vilda djur), omfattas INTE av nämnda föreskrifter. Om det finns möjlighet att ta om hand blodet i samband med jakt, så kan detta användas vid spårning UTAN ATT NÅGON REGISTRERING KRÄVS.Vid spårläggningen använder jag en ½ liters plastflaska med sk. sportscap för att kunna dosera mängden blod i spåret.

Det går även att använda en pinne/stav med en bit skumgummi i ena änden. Denna bit bör vara ca 1,5 x 1,5 cm. Du applicerar då blodet genom att doppa denna ände i tex. en bunke eller liten hink. På prov är mängden blod som används till ett 600 meters spår, 1/3 liter.

Klöv av älg eller rådjur

Klöven fäster man lättast i ett snöre som man sedan binder runt midjan (om man är välsignad med en sådan!) på sig själv. Denna kommer då att släpa i marken bakom dig då du lägger spåret.

Klöven fungerar som "doftförstärkare" i spåret och gör det hela mer realistiskt, då djurdoften naturligtvis följer bloddoften i verkligheten. Den kommer även att markera spårets slut, då klöven lämnas kvar på platsen för den simulerade sårlegan.

Snitslar/märkning av spåret

För att komma ihåg exakt var du gått när du blodat spåret är det viktigt att kunna märka ut det allteftersom. Du kan antingen riva remsor ur en dagstidning för att märka ditt spår. Det är en billig och miljövänlig variant, då remsorna löses upp när det regnar. Nackdelen är att de syns ganska dåligt och allra minska vind gör att spåret kan få nya fantastiska sträckningar. Det bästa alternativet är att införskaffa plastband i starka färger som klipps i bitar och fästs på klädnypor.

Knyt sedan ihop en bit snöre till en ring, så pass stort att du får in huvud och ena axeln i den. Fäst sedan alla dina färdiga klädnypor på snöret och voilá, nu är snitslarna lätta att transportera runt i skogen.

GLÖM INTE ATT SAMLA IHOP ALLA SNITSLAR EFTER DIG NÄR DU TRÄNAT FÄRDIGT!

Börja med att hänga en snitsel vid spårets början och sparka upp marken på startplaten. Den blodar du frikostigt (lämna hunden hemma eller i bilen under tiden du lägger spåret). Droppa blodet tätt under de första 10-15 metrarna och därefter tar du ca ett stänk per meter (tar du inte allt för stora kliv kan du bloda i vartannat steg). Lägg gärna de första spåren i medvind om du kan. Detta gör att hunden måste sätta nosen i backen för att kunna känna doften från spåret. Klöven låter du släpa efter dig. När du är framme vid spårets slut sparkar du upp en ny "lega", blodar generöst och lämnar kvar klöven. Bind gärna fast klövens snöre i ett träd, annars riskerar du att en kråka eller räv har dragit iväg med klöven när du kommer tillbaka. Tänk nu på att INTE ta samma väg tillbaka som du kom, utan flytta dig en bra bit ur spåret innan du vänder tillbaka. Gör de första spåren raka (utan vinklar) och inte för långa. Spåret bör inte heller ligga någon längre stund till en början. Om du tränar för anlagsklass låt spåret ligga 2-5 timmar och 12-24 timmar för öppen klass.

Nu är det dags att hämta hunden! Vänta med att sätta på sele eller spårhalsband tills du nästan är framme vid spårets början och se till att linan är uttrasslad. Sedan går ni lungt fram till spårets början och du pekar, säger spååår och visar hunden med lugn röst på platsen genom att visa med handen på spårets rikning. Hunden kommer säkert att börja nosa och kanske till och kanske slicka på blodet. Ge hunden tid att försöka följa spåret, det är ingen brådska, men så fort hunden börjar gå iväg i spårriktningen berömmer du med låg, lugn röst. Följ hunden en bit i spåret innan du låter spårlinan löpa ut mellan dig och hunden.

N Vch NV98 N Uch Solotown Squaker äg. Aina Sunde (foto)

Beroende på hur din hund reagerar bör du vara beredd att stötta en ängslig och osäker hund eller försöka dämpa och lugna en alltför ivrig hund. Tempot bör vara lugnt, utan onödiga ljud för att inte stressa och störa ett skadat vilt.När du når spårslut är det viktigt att överösa hunden med beröm och ev. godis. Visa hunden klöven och försök att göra den "skojig" och intressant. Gör ingen affär av det hela om hunden inte skulle bry sig om klöven. Ta av selen/jakthalsbandet och sätt på hundens vanliga halsband och koppel efter avslutat arbete. Gå inte spåret tillbaka utan avlägsna er en bit ur spår innan ni vänder hem igen.Med tiden och när du känner att hunden är mogen för det kan du utöka spårets längd, tiden spåret får ligga, öka svårighetsgraden och variera terräng. Ha dock inte för bråttom att öka svårighetsgraden. Du måste variera spåren och ha flera på gång under en träningsperiod. Glöm inte att ha ordentliga avstånd mellan spåren (ca 150-200 m), så inte hunden växlar mellan spåren. Jag brukar vänta minst en vecka innan jag "återanvänder" ett spår. Om du drar ett s.k. fullspår, 600 m, bör du ha fyra vinklar. Jag brukar markera bloduppehåll med annan färg på snitslarna och jag brukar hänga dubbla snitslar i vinklarna. Detta för att jag själv ska veta vad som händer i spåret. År man begåvad med teflonminne så är man...

På en av raksträckorna gör du bloduppehåll på ca 15 m - i ÖKL också bloduppehåll i två vinklar (läs i provreglerna hur). Vid spårslut lägger du klöven, dold men inte gömd. Knyt gärna fast den - jag har varit med om att klöven varit borta, då hunden kommit till spårslutet.

Lär dig att "läsa" din hund. Då kan du lätt lära dig att se när hunden tex. byter från spåret till att spåra färskare och intressantare spår av något vilt. Avbryt då lugnt hunden och visa hunden tillbaka med handen och kommendera spååår på nytt. Tappar hunden spåret eller tex. kommer till en vikel eller ett bloduppehåll brukar hunden "ringa" Det vill säga cirklar runt för att finna spåret igen. Försök att vänta och ge hunden chansen att lösa uppgiften på egen hand. Annars gör du på samma sätt som när hunden byter spår.

Viltspårprov
När man tycker att hunden spårar säkert och bra och i lagom tempo kanske det kan kännas som en utmaning att anmäla till något officiellt viltspårprov.På prov är spåren 600 meter och i anlagsklass blodas spåret 2-5 timmar innan hunden får gå det. Till spåret har spårläggaren använt ca 3 dl blod och på en sträcka i spåret är det inget blod utan bara spår efter klöven. Anlagskassen är som namnet säger, ett test för att se din hunds anlag för att spåra skadskjutet vilt. Hunden blir godkänd eller inte godkänd.Efter godkänd anlagsklass kan man anmäla till öppenklass. Spåret är lika långt, men får ligga i 12-24 timmar innan hundens start. I Öppen klass prövas även hunden i en skottprövning. Ca 50-100 meter från spårslutet får man lägga eller sätta hunden innan domaren eller någon annan funktionär går ca tio meter från hunden och avlossar ett skott. Detta sker med startpistol eller hagelbössa . Efter skottet får hunden fortsätta sitt spårarbetet. Att man skjuter beror på att man vill skapa en situation så lika verkligheten som möjligt. I öppnenklass tilldelas hunden 1:a, 2:a, 3:dje eller inget pris.

N Vch NV98 N Uch Solotown Squaker äg. Aina Sunde (foto)

För att hunden ska bli Viltspårchampion SVCH krävs att din hund har fått tre stycken 1:a pris i öppenklass på viltspårprov, samt att hunden minst har fått ett 2:a pris på en hundutställning.
Svenska Kennelklubbens regler för viltspår

SSRKs viltspårprovprogram 2009

Anmälningsblankett till viltspårprov

Övriga intressanta länkar

Så fungerar jakthunden sina sinnen