Viltspår
Vår
ras - Field spanieln är en ras som passar utmärkt till att spåra
skadat vilt. De är utrustade med ett mycket gott luktsinne och ett ett
lämpligt temperament. Som aktivering är viltspår helt överlägsen
i mitt tycke. Hunden får inte bara fysisk motion utan får även
använda sina hjärnceller. Oavsett om man tränar sin field för
den praktiska nyttan av att ha
en pålitlig eftersökshund eller bara
för nöjes skull är ändå grundträningen den samma.
Denna
sida gör inte anspråk på
att vara något fulländat
lexikon i hur du ska få en framtida viltspårchampion. Tanken är
att försöka få dig som
fieldägare, att prova på och
upptäcka glädjen att arbeta tillsammans med din field!
Lycka till med träningen!
Den praktiska nyttan av en viltspårtränad hund
På
våra vägar är det tyvärr nästan omöjligt att
förhindra att vilt skadas i trafiken eller skadskjuts under jakt.
För
att inte orsaka djuren onödigt lidande krävs att djuret snabbt upphittas
och avlivas på ett "humant" sätt.

Vår
svenska lagstiftning är mycket strikt vad gäller tillgång till
en kvalificerad eftersökshund vid jakt. Det
vill säga en
hund som är särskilt tränad i att spåra
upp skadat vilt. För att få avlossa skott mot levande mål måste
man enligt lag
och god jaktetik ha tillgång till lämpligt eftersöksekipage
senast 2 timmar efter skottet.Detta gäller bla.för all klövviltjakt!
Klicka
här för att läsa vad som står
i Jaktlagen (1987:259)

Vätterbygdens
Blossom Girl med stolt husse Bengt Lantz
Utrustning
som behövs innan du startar träningen
•
Sele eller brett halsband och lina (5-6 m lång).
• Blod (vilt- eller nötblod) + något att droppa/stämpla
blod med.
• Snitslar (i papper som förintar sig själva eller i plast som
fästes på klädnypor och naturligtvis återanvänds).
• Klöv av älg eller rådjur, fastknuten i snöre som
du vid spårläggning knyter fast runt midjan.
Sele
/ halsband
Det
finns massor av selar i olika modeller och material på marknaden.

Själv
föredrar jag en sele i läder med mjuk stoppning, men jag har på
senare tid även provat att spåra med ett brett halsband. Helt klart
smidigare och billigare! Tänk dock på att ha ett särskilt halsband
vid spårarbetet, då hunden med
tiden lär sig associera viss
utrustning med vissa aktiviteter. Även typen av halsband är viktig.
Använd ett brett halsband gärna med foder och INTE av strypmodell.
Vilket du och hunden trivs bäst med, sele eller halsband, måste ni
nästan
prova er fram till själva.

Spårlina
Spårlinan bör vara 5 - 10 meter och helst vara i ett material som
är ganska styvt och blankt. Detta för att inte linan ska fastna i
vegetationen eller slå knut på sig själv.

Det
finns även här många olika modeller att välja mellan. Den
lina jag använder är av plast/PVC och i mitt tycke
idealisk för
ändamålet. Den trasslar inte och kan inte "slå knut"
på sig själv. Enda nackdelen med denna lina att den
kan bli något
stel vid kallt väder
Blod
Det enklaste är att använda sig av nötblod, som man kan köpa på i stort sett vilken livsmedelsaffär
som helst. Vid
spårläggningen använder jag en ½ liters plastflaska med
sk. sportscap för att kunna dosera mängden blod i spåret.

Det
går även att använda en pinne/stav med en bit skumgummi i ena
änden. Denna bit bör vara ca 1,5 x 1,5 cm.
Du applicerar då
blodet genom att doppa denna ände i tex. en bunke eller liten hink. På
prov är mängden blod som används till ett 600 meters spår,
1/3 liter.
Klöv
av älg eller rådjur
Klöven
fäster man lättast i ett snöre som man sedan binder runt midjan
(om man är välsignad med en sådan!)
på sig själv.
Denna kommer då att släpa i marken bakom dig då du lägger
spåret.

SE U(u)CH Winterbourne What a Witch
Klöven
fungerar som "doftförstärkare" i spåret och gör
det hela mer realistiskt, då djurdoften naturligtvis följer bloddoften
i verkligheten. Den kommer även att markera spårets slut, då
klöven lämnas kvar på platsen för den simulerade sårlegan.
Snitslar/märkning
av spåret
För
att komma ihåg exakt var du gått när du blodat spåret
är det viktigt att kunna märka ut det allteftersom. Du kan antingen
riva remsor ur en dagstidning för att märka ditt spår. Det är
en billig och miljövänlig variant, då remsorna löses upp
när det regnar. Nackdelen är att de syns ganska dåligt och allra
minska vind gör att spåret kan få nya fantastiska sträckningar.
Det bästa alternativet är att införskaffa plastband i starka
färger som klipps i bitar och fästs på klädnypor.

Knyt
sedan ihop en bit snöre till en ring, så pass stort att du får
in huvud och ena axeln i den. Fäst sedan alla dina färdiga klädnypor
på snöret och voilá, nu är snitslarna lätta att
transportera runt i skogen. Ett annat alternativ är att köpa en rulle märkband som används vid uppmärkning av skog! De är i ett material som löser upp sig med tiden. Finns att köpa på
tex. Lantmännen och affärer som säljer motorsågar.
GLÖM INTE ATT SAMLA IHOP ALLA PLASTSNITSLAR
EFTER DIG NÄR DU TRÄNAT FÄRDIGT
Att lägga ett
blodspår
Börja med att hänga en snitsel vid spårets början och sparka
upp marken på startplaten. Den blodar du frikostigt
(lämna hunden
hemma eller i bilen under tiden du lägger spåret). Droppa blodet
tätt under de första 10-15 metrarna
och därefter tar du ca ett
stänk per meter (tar du inte allt för stora kliv kan du bloda i vartannat
steg). Lägg gärna de
första spåren i medvind om du kan.
Detta gör att hunden måste sätta nosen i backen för att
kunna känna doften från spåret. Klöven låter du
släpa efter dig. När du är framme vid spårets slut sparkar
du upp en ny "lega", blodar generöst
och lämnar kvar klöven.
Bind gärna fast klövens snöre i ett träd, annars riskerar
du att en kråka eller räv har dragit iväg med klöven när
du kommer tillbaka. Tänk nu på att INTE ta samma
väg tillbaka som du kom, utan flytta dig en bra bit
ur spåret innan
du vänder tillbaka. Gör de första spåren raka (utan vinklar)
och inte för långa. Spåret bör inte heller ligga någon
längre stund till en början. Börja med att låta spåret ligga kortare stunder, för att sen succesivt utöka tiden.

Nu är det dags att hämta hunden! Vänta med att sätta på
sele eller spårhalsband tills du nästan är framme vid spårets
början och se till att linan är uttrasslad. Sedan går ni lungt
fram till spårets början och du pekar, säger spååår
och visar hunden med lugn röst på platsen genom att visa med handen
på spårets rikning. Hunden kommer säkert att börja nosa
och kanske till och kanske slicka på blodet. Ge hunden tid att försöka
följa spåret, det är ingen brådska, men så fort
hunden börjar gå iväg i spårriktningen berömmer du
med låg, lugn röst. Följ hunden en bit i spåret innan
du låter
spårlinan löpa ut mellan dig och hunden.

NO
VCh NO V-98 NO UCH Solotown Squaker äg. Aina Sunde (foto)
Beroende på
hur din hund reagerar bör du vara beredd att stötta en ängslig
och osäker hund eller försöka dämpa och
lugna en alltför
ivrig hund. Tempot bör vara lugnt, utan onödiga ljud för att
inte stressa och störa ett skadat vilt. När du
når spårslut är det viktigt att överösa hunden med
beröm och ev. godis. Visa hunden klöven och försök att göra
den "skojig" och intressant. Gör ingen affär av det hela
om hunden inte skulle bry sig om klöven. Ta av selen/jakthalsbandet och
sätt på hundens vanliga halsband och koppel efter avslutat arbete.
Gå inte spåret tillbaka utan avlägsna er en bit ur spår
innan ni vänder hem igen.Med tiden och
när du känner att hunden är mogen för det kan du utöka
spårets längd,
tiden spåret får ligga, öka svårighetsgraden
och variera terräng. Ha dock inte för bråttom att öka svårighetsgraden.
Du måste variera spåren och ha flera på gång under en
träningsperiod. Glöm inte att ha ordentliga avstånd mellan
spåren
(ca 150-200 m), så inte hunden växlar mellan spåren. Jag brukar
vänta minst en vecka innan jag "återanvänder"
ett
spår. Om
du drar ett s.k. fullspår, 600 m, bör du ha fyra vinklar. Jag brukar
markera bloduppehåll med annan färg
på snitslarna och jag brukar
hänga dubbla snitslar i vinklarna. Detta för att jag själv ska
veta vad som händer i spåret.
Är man begåvad med teflonminne
så är man...

Vid spårslut lägger du klöven, dold men inte gömd.
Knyt gärna fast den - jag har varit med om att klöven varit borta,
då hunden kommit till spårslutet.
Lär
dig att "läsa" din hund och att lita på den! Då kan du lätt lära
dig att se när hunden tex. byter från spåret till att
spåra
färskare och intressantare spår av något vilt. Avbryt då
lugnt hunden och visa hunden tillbaka med handen och kommendera spååår
på nytt. Tappar hunden spåret eller tex. kommer till en vikel eller
ett bloduppehåll brukar hunden "ringa" Det vill säga cirklar
runt för att finna spåret igen. Försök att vänta och
ge hunden chansen att lösa uppgiften på egen hand. Annars gör
du på samma sätt som när hunden byter spår.
Viltspårprov
När man tycker att hunden spårar säkert och bra och i lagom
tempo kanske det kan kännas som en utmaning att
anmäla till något
officiellt viltspårprov.

NO
VCH NO V-98 NO UCH Solotown Squaker äg. Aina Sunde (foto)
För
att din field ska bli viltspårchampion SE VCH krävs att din hund får godkänt i anlagsklass, samt har fått
tre stycken
1:a pris i öppenklass på viltspårprov.
Här hittar du några filmer på spårande fieldar!
Fixan spårar del 1
Fixan spårar del 2